sista dagarna i Ohamn
Tjaa!
Nu var det lite länge sen sist, vilket jag även fått skäll för. Befogat kanske..
I alla fall, en del har hänt sen jag pratade till folket förra gången. Många människor har dött, lika många fötts. Men det är inte det jag tänkt ta upp.
Tänkte väl egentligen inte ta upp nånting. Bara skriva.
Igår var det lite gruff på ankaret. Blev lite ifrågasatt, blev lite irriterad, fick lite dåligt samvete. Kom senare på att det är därför jag kallar honom familj. Han är ingen av de miljontals blaséer som inte ifrågasätter. Tänkte ge lite svar på tal idag i alla fall. Nu jävlar! ;-)
Dan är i stan, med alla känslor det väcker; glädje, vilja att asgarva, hån, besvikelse, förundran, förvåning, saknad, SAKNAD! Ni som läser kommer tolka det på många olika sätt, alla kommer att vara fel.
Kul att träffa Dan ikväll.
Träffa
Alex nytt tillskott i gruppen. Han börjar väl hitta sin plats tycker jag. Alltid svårt det där, att komma in i en grupp med grymt befästa platser, och försöka vara den man själv vill vara. Han hade vissa svårigheter i början kan jag avslöja, men är på rätt väg, den forna mullvarden. Rockarns inkörningsperiod tog ju flera år lixom. Han kom iofs från en helt annan bakgrund. Ovan.
Alex, läser du det här nån gång så kan du få några tips. Var som i torsdags, du var brilliant. Men mer dynamik på skämten. Fastna inte i det förra..
Avslutningsvis kan jag, utan att avslöja för mkt, säga att det finns folk/en i gruppen som fortfarande inte har koll på vilka/vem dom/han/hon/det är. I gruppen alltså, han vet vad han heter, hur gammal han är och sånt...sen är det väl inte särskilt mycket mer.
Det blir sista lördagen på scalat det här. Sen bär det av till Lund och verkligheten igen, re-ambivalens. Omtumlande overklighet i Ohamn, men i hyfsat positiv bemärkelse. Jobbigt det där när inget är hemma. Det finns alltid något och några att sakna. Bor man ingenstans så är väl den man saknar mest..
..sig själv?
I nyårspresent önskar jag mig en fast tillvaro (om man får nyårspresenter?). Risken är väl att ingen har möjlighet att ge en sådan, så jag får helt enkelt mentalt slå in den och skriva:
Gott nytt år önskar Magnus Betnér?
Fan va kul vi ska ha ikväll, ingen får gå hem!
/D
Nu var det lite länge sen sist, vilket jag även fått skäll för. Befogat kanske..
I alla fall, en del har hänt sen jag pratade till folket förra gången. Många människor har dött, lika många fötts. Men det är inte det jag tänkt ta upp.
Tänkte väl egentligen inte ta upp nånting. Bara skriva.
Igår var det lite gruff på ankaret. Blev lite ifrågasatt, blev lite irriterad, fick lite dåligt samvete. Kom senare på att det är därför jag kallar honom familj. Han är ingen av de miljontals blaséer som inte ifrågasätter. Tänkte ge lite svar på tal idag i alla fall. Nu jävlar! ;-)
Dan är i stan, med alla känslor det väcker; glädje, vilja att asgarva, hån, besvikelse, förundran, förvåning, saknad, SAKNAD! Ni som läser kommer tolka det på många olika sätt, alla kommer att vara fel.
Kul att träffa Dan ikväll.
Träffa
Alex nytt tillskott i gruppen. Han börjar väl hitta sin plats tycker jag. Alltid svårt det där, att komma in i en grupp med grymt befästa platser, och försöka vara den man själv vill vara. Han hade vissa svårigheter i början kan jag avslöja, men är på rätt väg, den forna mullvarden. Rockarns inkörningsperiod tog ju flera år lixom. Han kom iofs från en helt annan bakgrund. Ovan.
Alex, läser du det här nån gång så kan du få några tips. Var som i torsdags, du var brilliant. Men mer dynamik på skämten. Fastna inte i det förra..
Avslutningsvis kan jag, utan att avslöja för mkt, säga att det finns folk/en i gruppen som fortfarande inte har koll på vilka/vem dom/han/hon/det är. I gruppen alltså, han vet vad han heter, hur gammal han är och sånt...sen är det väl inte särskilt mycket mer.
Det blir sista lördagen på scalat det här. Sen bär det av till Lund och verkligheten igen, re-ambivalens. Omtumlande overklighet i Ohamn, men i hyfsat positiv bemärkelse. Jobbigt det där när inget är hemma. Det finns alltid något och några att sakna. Bor man ingenstans så är väl den man saknar mest..
..sig själv?
I nyårspresent önskar jag mig en fast tillvaro (om man får nyårspresenter?). Risken är väl att ingen har möjlighet att ge en sådan, så jag får helt enkelt mentalt slå in den och skriva:
Gott nytt år önskar Magnus Betnér?
Fan va kul vi ska ha ikväll, ingen får gå hem!
/D
Kommentarer
Trackback
