sista dagarna i Ohamn
Tjaa!
Nu var det lite länge sen sist, vilket jag även fått skäll för. Befogat kanske..
I alla fall, en del har hänt sen jag pratade till folket förra gången. Många människor har dött, lika många fötts. Men det är inte det jag tänkt ta upp.
Tänkte väl egentligen inte ta upp nånting. Bara skriva.
Igår var det lite gruff på ankaret. Blev lite ifrågasatt, blev lite irriterad, fick lite dåligt samvete. Kom senare på att det är därför jag kallar honom familj. Han är ingen av de miljontals blaséer som inte ifrågasätter. Tänkte ge lite svar på tal idag i alla fall. Nu jävlar! ;-)
Dan är i stan, med alla känslor det väcker; glädje, vilja att asgarva, hån, besvikelse, förundran, förvåning, saknad, SAKNAD! Ni som läser kommer tolka det på många olika sätt, alla kommer att vara fel.
Kul att träffa Dan ikväll.
Träffa
Alex nytt tillskott i gruppen. Han börjar väl hitta sin plats tycker jag. Alltid svårt det där, att komma in i en grupp med grymt befästa platser, och försöka vara den man själv vill vara. Han hade vissa svårigheter i början kan jag avslöja, men är på rätt väg, den forna mullvarden. Rockarns inkörningsperiod tog ju flera år lixom. Han kom iofs från en helt annan bakgrund. Ovan.
Alex, läser du det här nån gång så kan du få några tips. Var som i torsdags, du var brilliant. Men mer dynamik på skämten. Fastna inte i det förra..
Avslutningsvis kan jag, utan att avslöja för mkt, säga att det finns folk/en i gruppen som fortfarande inte har koll på vilka/vem dom/han/hon/det är. I gruppen alltså, han vet vad han heter, hur gammal han är och sånt...sen är det väl inte särskilt mycket mer.
Det blir sista lördagen på scalat det här. Sen bär det av till Lund och verkligheten igen, re-ambivalens. Omtumlande overklighet i Ohamn, men i hyfsat positiv bemärkelse. Jobbigt det där när inget är hemma. Det finns alltid något och några att sakna. Bor man ingenstans så är väl den man saknar mest..
..sig själv?
I nyårspresent önskar jag mig en fast tillvaro (om man får nyårspresenter?). Risken är väl att ingen har möjlighet att ge en sådan, så jag får helt enkelt mentalt slå in den och skriva:
Gott nytt år önskar Magnus Betnér?
Fan va kul vi ska ha ikväll, ingen får gå hem!
/D
Nu var det lite länge sen sist, vilket jag även fått skäll för. Befogat kanske..
I alla fall, en del har hänt sen jag pratade till folket förra gången. Många människor har dött, lika många fötts. Men det är inte det jag tänkt ta upp.
Tänkte väl egentligen inte ta upp nånting. Bara skriva.
Igår var det lite gruff på ankaret. Blev lite ifrågasatt, blev lite irriterad, fick lite dåligt samvete. Kom senare på att det är därför jag kallar honom familj. Han är ingen av de miljontals blaséer som inte ifrågasätter. Tänkte ge lite svar på tal idag i alla fall. Nu jävlar! ;-)
Dan är i stan, med alla känslor det väcker; glädje, vilja att asgarva, hån, besvikelse, förundran, förvåning, saknad, SAKNAD! Ni som läser kommer tolka det på många olika sätt, alla kommer att vara fel.
Kul att träffa Dan ikväll.
Träffa
Alex nytt tillskott i gruppen. Han börjar väl hitta sin plats tycker jag. Alltid svårt det där, att komma in i en grupp med grymt befästa platser, och försöka vara den man själv vill vara. Han hade vissa svårigheter i början kan jag avslöja, men är på rätt väg, den forna mullvarden. Rockarns inkörningsperiod tog ju flera år lixom. Han kom iofs från en helt annan bakgrund. Ovan.
Alex, läser du det här nån gång så kan du få några tips. Var som i torsdags, du var brilliant. Men mer dynamik på skämten. Fastna inte i det förra..
Avslutningsvis kan jag, utan att avslöja för mkt, säga att det finns folk/en i gruppen som fortfarande inte har koll på vilka/vem dom/han/hon/det är. I gruppen alltså, han vet vad han heter, hur gammal han är och sånt...sen är det väl inte särskilt mycket mer.
Det blir sista lördagen på scalat det här. Sen bär det av till Lund och verkligheten igen, re-ambivalens. Omtumlande overklighet i Ohamn, men i hyfsat positiv bemärkelse. Jobbigt det där när inget är hemma. Det finns alltid något och några att sakna. Bor man ingenstans så är väl den man saknar mest..
..sig själv?
I nyårspresent önskar jag mig en fast tillvaro (om man får nyårspresenter?). Risken är väl att ingen har möjlighet att ge en sådan, så jag får helt enkelt mentalt slå in den och skriva:
Gott nytt år önskar Magnus Betnér?
Fan va kul vi ska ha ikväll, ingen får gå hem!
/D
Oviktigt
Vill bara påpeka att jag tyckte att syftningsfelet i min senaste rubrik blev ganska nördigt roligt. Det låter som en pretentös form av mitt liv som hund, men var tänkt som nåt helt annat.
Det var det hela.
/D
Det var det hela.
/D
Mitt liv som telefonkatalog
Har kommit på en grej jag är bra på. Det är faktiskt att strukturera, kategorisera och katalogisera mitt eget liv.
Analys.
Då menar jag inte i bemärkelsen att planera och göra saker i nutid, utan mer att jag kan se tillbaka på mitt liv, både lång tid tillbaka och ganska närliggande skeenden, och se tydliga mönster och nyanser. För tillfället har det blivit tydligt att det är omtumlande helger som är på tapeten. På både gott och ont. Det som också verkar vara av vikt är att dessa omtumlande helger inte direkt är kopplade till vad jag gör. Det handlar mer om vad jag gjort tidigare i mitt liv, och framförallt, mina tidigare och samtida värderingar. Själva händelserna har jag väldigt liten makt över just när det sker.
Frustrerande?
Både ja och nej. Ja i den meningen att det omtumlande kan vara av ondo, och på ett mycket grymt sätt. Även av ondo på ett sätt som jag inte på något sätt kunnat påverka. Ren och skär otur.
Ja, i en annan mening, i och med att det kan vara så bra att jag inte riktigt tror på det på riktigt. Vad det nu innebär, på riktigt. Det kan vara o-på riktigt för även för att det verkar för stort och krävande. Eller helt enkelt att jag måste välja mellan två goda ting. Svårt att välja!
När jag svarar nekande på frustrerandefrågan så menar jag egentligen att det visst är frustrerande, men att det kan vara en bra grej. Tänk va skönt, att kunna ge ett negativt ord en positiv prägel. Annars tenderar det till att vara tvärtom för det mesta.
I alla fall, frusterande i positiv bemärkelse kan det vara när en kontrollberoende person som jag faktiskt blir sparkad i arslet. Illusionen om kontroll pratar Cuba om (eller är det Anthony?). Jag får i alla fall min världsbild rubbad, om så för bara nån timma, och det måste vara en bra grej.
För jag hoppas för Guds skull att jag inte har den rätta världsbilden.. Det vore surt, inte bara för mig.
(Snubben/kungen/monstret på bilden ska föreställa Leviathan, och var tänkt att på nåt långsökt sätt härledas till att jag pratar om min världsbild. Nu är väl min världsbild, eller i alla fall min utopi, ganska långt ifrån Bibelns och Hobbes, men människors natur har vi hyfsat lik uppfattning om. Jag och Hobbes alltså.)
/D
Analys.
Då menar jag inte i bemärkelsen att planera och göra saker i nutid, utan mer att jag kan se tillbaka på mitt liv, både lång tid tillbaka och ganska närliggande skeenden, och se tydliga mönster och nyanser. För tillfället har det blivit tydligt att det är omtumlande helger som är på tapeten. På både gott och ont. Det som också verkar vara av vikt är att dessa omtumlande helger inte direkt är kopplade till vad jag gör. Det handlar mer om vad jag gjort tidigare i mitt liv, och framförallt, mina tidigare och samtida värderingar. Själva händelserna har jag väldigt liten makt över just när det sker.
Frustrerande?
Både ja och nej. Ja i den meningen att det omtumlande kan vara av ondo, och på ett mycket grymt sätt. Även av ondo på ett sätt som jag inte på något sätt kunnat påverka. Ren och skär otur.
Ja, i en annan mening, i och med att det kan vara så bra att jag inte riktigt tror på det på riktigt. Vad det nu innebär, på riktigt. Det kan vara o-på riktigt för även för att det verkar för stort och krävande. Eller helt enkelt att jag måste välja mellan två goda ting. Svårt att välja!
När jag svarar nekande på frustrerandefrågan så menar jag egentligen att det visst är frustrerande, men att det kan vara en bra grej. Tänk va skönt, att kunna ge ett negativt ord en positiv prägel. Annars tenderar det till att vara tvärtom för det mesta.
I alla fall, frusterande i positiv bemärkelse kan det vara när en kontrollberoende person som jag faktiskt blir sparkad i arslet. Illusionen om kontroll pratar Cuba om (eller är det Anthony?). Jag får i alla fall min världsbild rubbad, om så för bara nån timma, och det måste vara en bra grej.
För jag hoppas för Guds skull att jag inte har den rätta världsbilden.. Det vore surt, inte bara för mig.
(Snubben/kungen/monstret på bilden ska föreställa Leviathan, och var tänkt att på nåt långsökt sätt härledas till att jag pratar om min världsbild. Nu är väl min världsbild, eller i alla fall min utopi, ganska långt ifrån Bibelns och Hobbes, men människors natur har vi hyfsat lik uppfattning om. Jag och Hobbes alltså.)
/D
Kort men viktigt
Tänkte bara säga att det är sjukt intressant med nya människor. Eller alltså, de är inte nya som människor i bemärkelsen nyfödda, men nya för mig, som jag inte träffat förut men som funnits där ute nånstans i andras liv men inte i mitt. Tänk om jag aldrig hade fått lära känna. Vore ju skitsurt!
Jag har varit ganska trött på nya människor på senaste tiden. Förmodligen de senaste åren. Sen jag flyttade från Umeå så har folk i princip fått slå sig in, eller har jag alt. dem inte haft nåt val. Ett fåtal människor i Sthlm och nu några i Lund, sen är det stopp egentligen. Självklart har jag träffat människor, men de har inte tagit sig ända in. Knappt skrapat på ytan.
Men i vissa fall så är det svårt att värja sig. Det händer inte ofta, inte för andra människor heller antar jag nästan, att man träffar på personer som bara är bra rakt igenom. Alltså, som man själv tycker är bra. Andra kanske inte gör det, men det skiter ju jag i, och bloggen också för den delen. Eller hur?
Bra för att de är lika, eller bra för att de tillför och kompletterar. Spelar ingen roll, men det bästa är ju om det går att få lite av båda. Känns så.
Båda!
Tänkte sluta med lite end credits med namn som betytt speciellt i helgen. Inte namnen i sig, men människorna bakom namnen. Några gamla människor (gamla vänner), andra nya (med lite av båda!).
HG
Dekau
Fiah
Bäret
Gaard
John
Negin
Fanny
Annsofie
Cattis
Carro
Micke (sorry för att jag cock-blockade)
Eva
Calle (synd att du var trött)
Och sen mamma förstås!
/D
Jag har varit ganska trött på nya människor på senaste tiden. Förmodligen de senaste åren. Sen jag flyttade från Umeå så har folk i princip fått slå sig in, eller har jag alt. dem inte haft nåt val. Ett fåtal människor i Sthlm och nu några i Lund, sen är det stopp egentligen. Självklart har jag träffat människor, men de har inte tagit sig ända in. Knappt skrapat på ytan.
Men i vissa fall så är det svårt att värja sig. Det händer inte ofta, inte för andra människor heller antar jag nästan, att man träffar på personer som bara är bra rakt igenom. Alltså, som man själv tycker är bra. Andra kanske inte gör det, men det skiter ju jag i, och bloggen också för den delen. Eller hur?
Bra för att de är lika, eller bra för att de tillför och kompletterar. Spelar ingen roll, men det bästa är ju om det går att få lite av båda. Känns så.
Båda!
Tänkte sluta med lite end credits med namn som betytt speciellt i helgen. Inte namnen i sig, men människorna bakom namnen. Några gamla människor (gamla vänner), andra nya (med lite av båda!).
HG
Dekau
Fiah
Bäret
Gaard
John
Negin
Fanny
Annsofie
Cattis
Carro
Micke (sorry för att jag cock-blockade)
Eva
Calle (synd att du var trött)
Och sen mamma förstås!
/D
