Dilemman
igår fick jag i mig lite mkt vin och skrev grejer som jag känner i nyktert tillstånd, att det ska inte stå här.
Det handlade mer eller mindre om vem eller vad jag letar efter. Problemet var att jag målade upp två antagonister, och körde plus och minus på dem.
1. Det är inte schysst (på gränsen till ofriskt)
2. Risken är att nån fattar, vilket skulle kunna vara ödesdigert.
Men men, jag skrev ju ett ersättningsinlägg nu.
Ha det!
/D
måndag/tisdag
läget?
Idag ska du få nåt att bita i. Förhoppningsvis kommer vårt resonerande avslutas med en kulmen som kommer fram till det bästa sättet att göra nånting åt det som gör så ont. Å andra sidan, inte fan brukar vi komma fram till något när vi snackar du och jag?!
Nu känns det i alla fall akut så du kan väl anstränga dig lite och inte sitta tyst som en fisk och bara stirra..
Funderar kring vad jag ska göra när en människa jag verkligen älskar inte inser sitt eget bästa. Fysisk misshandel vore en sak, då skulle den idioten varit död sen några månader tillbaka. Förmodligen skulle hon då också inse att det är ett liv hon inte vill leva.
Misshandlande ord då?
När jag ser på de relationer jag har, så har jag dem om och när, och endast om och när, de verkligen ger mig något. Skulle det vara så att den andra parten i relationen misshandlar mig verbalt så fort denne fick i sig en öl eller två, så skulle relationen inte existera. Om den inte vägdes upp av något extremt.
Är det så?
Varför pratar du så mkt om att det är för jävligt då? Vill du ha medömkan? Vill du ha hjälp?
Jag är kille, så för fan, säg vad du vill ha av mig! Jag lovar att du har det samma sekund..
Men nu har jag tröttnat på gnäll utan verkstad. Jag har försökt vara förstående, genom att helt enkelt hålla med om att det är för jävligt och skaka på huvet a la amerikansk talk-show. Jag har försökt vara ärlig genom att fråga vem som är värst, idioten eller Sancho Panza?
Problemet i slutändan är väl att jag förmodligen inte kan säga så mkt om det över huvud taget. Jag vill inte bestämma över ditt liv och dina val. Du ska dock inte tro att det beror på att jag är rädd för att du ska bli arg på mig. Ilskan får du gärna ta ut över mig så länge du mår bra. Det handlar om att, i samma ögonblick som jag försöker hävda att dina val är felaktiga, så är jag precis lika skyldig som den person jag fördömmer ditt umgänge med.
För är det inte därför han börjar skrika? För att han ogillar dina val och din person i givna situationer.
Som vanligt har jag inte kommit fram till särskilt mycket. Jag får helt enkelt se på och hoppas att du kommer fram till samma tyckande som jag i slutändan. Fram till dess så går jag här i bakgrunden, leker Oprah och lider.
Det sjukaste av allt är att jag försöker få det här att låta som om det är mig det vore synd om.
Älskar dig, men det är ditt liv.
/D
Stolthet
Tänker inte berätta vem den jag skriver om är, men satan va stolt du gör mig!
Jag vet att du har det tungt just nu.
Pratade med en tjej som frågade om jag inte märkt någon skillnad. Tyvärr hade jag inte det när hon frågade.
Nu har jag det.
Jag borde givetvis ha insett det innan, i och med att du faktiskt pratar med mig om det.
Å andra sidan, så har vi ju alltid pratat. Inte så mycket som nu, men ändå pratat. Prata gör i och för sig ingen skillnad.
Det har oftast varit jag som pratat ändå, i bästa fall frågat.
Nu - skillnad. Två gånger i veckan har gjort underverk och jag njuter, i tysthet, med dig av dig.
Att äntligen kunna vara lite mer av dig själv. Och våga vara det.
Kanske behöver vi alla ett rejält break-down för att ta oss upp till en annan nivå. Om det nu handlar om nivåer av samma människa? Kanske snarare renässans..?
På riktigt, och jag trodde sorgligt nog aldrig att jag skulle säga det här, men på sistone har du verkligen inspirerat mig till att ta tag i saker.
Inte de saker du, störande nog, alltid klagar på. Det är inga laster jag mår dåligt av.
Men andra saker som jag kanske borde ta tag i och förhoppningsvis komma ur det på ett lika starkt sätt som du gjort, efter bara några veckor egentligen.
Tror du inser vad det handlar om. I den här världen är det verkligheten vi ska vara rädda för, inte drömmarna. Du har tagit dig ur ditt perceptuella filter och ser saken för vad den egentligen är, okomplicerad.
Stolt!
/D
Vem försöker jag lura egentligen?
Det finns inte en möjlighet att jag kommer skriva varje dag, eller ens varje vecka. Jag ska försöka intala mig själv att jag inte har tid. Det är mycket nu..
Kliet har slutat nu i alla fall. Se, läkare är överflödiga, det är bara att vänta ut skiten. Gaard gav mig nån salva också (tror mest hon ville håna).
Nu till det som står på dagordningen idag. Hur patetiskt fäst jag kan bli vid amerikanska tv-serier!
Det började med OC och nu har jag gått vidare till att inte bry mig om mycket annat än One Tree Hill. Vad håller jag på med?
Analysen går fram och tillbaka. Förmodligen inte kommit fram till nånting, men det jag har kommit fram till är i alla fall att det måste fylla något slags jobbigt syfte.
Det innehållslösa, och framförallt känslolösa liv jag själv lever, är det verkligen nog för att facineras av sig själv? Under en timma One Tree Hill så hinner nån dö, en annan hittar sin flickvän i säng med sin bästa kompis, tillika exflickvän. Någon blir basketproffs och en annan slår huvet i basketkorgen och blir lam..
Dessutom, i och med att jag tittar några avsnitt om dagen, så känns det på riktigt som om jag är med i gänget. Skillnaden är bara att jag kan välja att inte vara med när Lucas håller på att dö i en biloycka. Jag kan ta en paus, gå och plugga lite kvantitativ metod istället. Och tur är väl det..
Vem fan skulle orka med sånna känslosvall. Jag orkar ju knappt titta på det på tv! Vore det inte för min patologiska nyfikenhet, och fruktansvärt bra cliff hangers, så skulle jag nog ha tid att fika med mina riktiga polare..
Jag är inte på något sätt stolt över min mani som beskrivs ovan. Å andra sidan, om jag bara skrev om grejer jag är stolt över så skulle bloggen ha ännu färre inlägg.
Dagens ros, som har premiär idag, går till Jänet. Shit va kul vi har syrran! Jag slog dig nästan på sing star ( jag förlorade med andra ord).
/D
